Pantanal och Bonito 🐠

Vi har precis kommit hem frĂ„n en liten resa. Denna gĂ„ngen var vi i delstaten Mato Grosso do Sul, som grĂ€nsar till Paraguay och Bolivia. Egentligen Ă€r det inte sĂ„ lĂ„ngt frĂ„n Curitiba. Men resan dit och hem var lĂ„ng. 

Först flög vi frĂ„n Curitiba till SĂŁo Paolo. Och sen frĂ„n SĂŁo Paulo till Campo Grande dĂ€r vi hyrde en bil. Sen Ă„kte vi drygt tvĂ„ timmar och tog in pĂ„ en ranch i Pantanal. Pantanal Ă€r ett gigantiskt vĂ„tmarksomrĂ„de med en enorm artrikedom. Och hit Ă„kte vi för att fĂ„ se lite djur och annan natur. 

Ranchen hade pool! Woho!

Och hĂ€r fick vi faktiskt se en hel del djur. Runt om ranchen i palmer och trĂ€d vimlade det av smĂ„ fĂ€rggranna fĂ„glar. En tjej som jobbade pĂ„ ranchen berĂ€ttade att de varje dag brukade fĂ„ besök av tvĂ„ blĂ„ aror som brukade sitta i ett av trĂ€den. Och andra dagen sĂ„g vi dem! SĂ„ vackra och sĂ„ coolt att se dem i det vilda. De blĂ„ arorna finns inte sĂ„ mĂ„nga kvar utav sĂ„ det var roligt att se. 

Tittar ni riktigt noga sÄ ser ni tvÄ blÄ aror dÀr pÄ grenen.

Andra dagen gick vi tillsammans med en guide in i skogen i hopp om att fĂ„ se lite fler djur. Vi hade hoppats  pĂ„ att fĂ„ se jacarĂ©, en liten krokodil, men vattnet i floden var lite för grundt sĂ„ vi sĂ„g ingen den hĂ€r gĂ„ngen. DĂ€remot mĂ€ngder av apor i trĂ€den och spĂ„r frĂ„n myrslokar och bĂ€ltdjur. 

Ut pÄ tur, aldrig sur!
Helt klart en annan typ av skog Àn vad vi Àr vana vid.

PĂ„ vĂ€gen hem började det regna. Och sen slutade det inte regna den dagen. PĂ„ eftermiddagen bestĂ€mde vi oss för att Ă„ka in till nĂ€rmsta lilla ort för att köpa lite lördagsgodis. Jocke tyckte att det vore roligt om vi körde lite rally pĂ„ de urusla smĂ„ grusvĂ€garna. Vi hade ju Ă€ndĂ„ hyrt en jeep sĂ„ det borde vĂ€l gĂ„ bra?! 

Det gjorde det inte! Man kan fĂ„ punktering Ă€ven pĂ„ en jeep mĂ€rkte vi nĂ€r vi kom ut pĂ„ motorvĂ€gen med ett dĂ€ck helt utan luft. Jocke fick dĂ€rmed byta dĂ€ck ute pĂ„ motorvĂ€gen i ösregn. Det gick bra och 10 minuter senare var vi pĂ„vĂ€g igen. 

Man skulle kunna tÀnka att man skulle bli lite sur över att byta dÀck i ösregn. Men icke. Ute pÄ tur, aldrig sur.

PĂ„ vĂ€gen hem passerade vi en damm. Och dĂ€r fick vi se dem. JacarĂ©! Massor av söta smĂ„ minikrokodiler i vattnet. Det var kul! Dagen avslutades med att Jocke och Mollan tog en liten ridtur och blev omringade av hundratals kor. Under tiden fick Alfred och jag besök av en skitstor groda inne pĂ„ rummet. SĂ„ nog fick vi se djur alltid.  

HĂ€r kryllar det av minikrokodiler.
Jacaré. Faktiskt vÀldigt gullig. De fanns för övrigt pÄ menyn pÄ flertalet restauranger i omrÄdet.
Kanske en prins? NÄn puss fick den ÀndÄ inte.

PĂ„ söndagen lĂ€mnade vi ranchen och Ă„kte till Bonito dĂ€r vi checkade in pĂ„ en supermysig pousada. 

I ett sÄdant hÀr litet hus bodde vi.
Omgivna av palmer och grönska. HÀr sÄg vi senare aror och tukaner.
Bananer.
Och Carambola.
Barnen testade poolen och den fick godkÀnt.

HĂ€r hade jag gĂ€rna hĂ€ngt hela dagen om det inte hade varit för att vi hade bokat in en utflykt redan pĂ„ eftermiddagen. Vi skulle Ă„ka till ”Rio Nascente Azul” och snorkla och kolla pĂ„ fiskar. 

Det var sĂ„ kul! Och naturen var helt otroligt vacker. SmĂ„ vattenfall överallt och floder med klart vatten och massor med fiskar som slingrade sig fram genom skogen. 

SĂ„ var det dags för sjĂ€lva snorklingen. Alfred hade övat hemma i poolen och hade inga som helst problem med att andas i snorkeln. Molly tyckte det var svĂ„rare. Och jag hade aldrig testat, vad jag minns. Men det gick fint. För oss alla. Och det var en speciell kĂ€nsla att kliva ner dĂ€r i vattnet med massor av fiskar runt fötterna. 

Redan under snorklingen började jag kĂ€nna mig konstig. Började frysa och fick vĂ€rk i kroppen. Och pĂ„ vĂ€gen hem förstod jag att jag höll pĂ„ att bli sjuk. Och vi som hade planerat massa utflykter och roligheter. 

Sen lĂ„g jag pĂ„ vĂ„rt rum och svettades och frös om vartannat i tre dagar. Jag mĂ„dde sĂ„ dĂ„ligt. Var yr och hade huvudvĂ€rk och nĂ€r stĂ€derskan kom in, tittade pĂ„ mig och mumlade ”febre amarela” gula febern sĂ„ kĂ€ndes det inte toppen. 

Resten av familjen försökte dock att roa sig och utnyttja semestern bĂ€st de kunde och Ă„kte pĂ„ skojsiga utflykter och badade, kollade pĂ„ vattenfall och trĂ€ffade djur. 

Apor som Ă„t banan fick de se.
Och sÄ hade de nÀrkontakt med en ara.
Alfred tyckte den killades.

NĂ€r det var dags för vĂ„r 12-timmars resa hem kĂ€nde jag att jag inte skulle klara av det. Jag hade fortfarande feber och kunde inte stĂ„ och sitta upp. Jocke bokade om flygbiljetterna för en liten nĂ€tt summa och bokade hyrbil och hotell en extra natt. 

Det var en helt fantastisk resa. Samtidigt som det var den vĂ€rsta jag varit med om. Av sex dagar kunde jag vara med tre. Men jag kan verkligen rekommendera Bonito och kan absolut tĂ€nka mig att Ă„ka tillbaka igen. 

Till dess har jag mina fina tallrikar med djur frÄn Bonito att njuta av.
#1 - - Anonym:

Mamma Vilken hĂ€rlig resa ni gjort. Synd att du blev sjuk. Hoppas du mĂ„r bĂ€ttre nu❀

#2 - - Jenny G:

SĂ„ söta tallrikarna va!! ❀ Skönt du e frisk nu gomman!!! 😘😘😘