I stället för en blomma...

I år väljer jag att ge bort en förlossning i mors dags-present. (Nej!!! Inte till min egen mor tack och lov. Hon är färdig med förlossningar) 

Till en mamma i Kongo som med läkarmissionens hjälp får en tryggare förlossning för sig och sitt barn. 

För två veckor sedan, precis innan mors dag i Brasilien, besökte jag en förlossningsavdelning här i Curitiba. Jag är nämligen medlem i en kvinnoklubb här i Curitiba, där vi förutom att umgås och träffar nya vänner också sysslar med en del välgörenhetsarbete. 

Innan mors dag samlade vi in donationer i form av hygienprodukter till mammor och bebisar och förberedde ett kit till varje nyförlöst mamma.

Till det här sjukhuset kommer mammor som saknar i stort sett allt till sig själva och sina barn så de var överlyckliga över att få lite blöjor, bindor, schampo och salva. 

Jag kände mig först lite obekväm med hela situationen då det kändes som att vi störde. Minns ju själv när jag låg på BB. Inte ville jag då att okända människor skulle komma in medan jag ammade eller bytte blöja. 

Men de här kvinnorna var så glada att vi kom och visade stolt upp sina små bebisar. De tackade och log och jag kände, som jag ofta gör härborta, att Gud vad livet är orättvist. För jag förstår samtidigt att de här små påsarna inte räcker länge och det är så mycket mer som de skulle ha behövt. 

Innan vi åkte därifrån pratade vi lite med en kvinna som arbetade på sjukhuset. Hon berättade att många av de här kvinnorna bor på gatan och flera av dem brukar droger. Så oerhört sorgligt. Vi frågade vad de behövde på sjukhuset, om vi kunde hjälpa på ytterligare något sätt. 

Hon svarade att de hade brist på allt, men framförallt kläder till kvinnorna samt mat. Så efteråt åkte vi till en tygaffär i stan och köpte bommulstyg att sy sjukhusrockar utav. 

Jag tänker ofta på de där små bebisarna och hur deras liv kan tänkas bli. Bilden av de små prematurbebisarna i sina kuvöser utan någon mamma eller pappa som gosar med dem har etsat sig fast på näthinnan. 

Nu är det ju inte riktigt lika illa i Curitiba som det är i Kongo. Här kan ju mammorna i alla fall föda sina barn på sjukhus. Men det är samtidigt väldigt långt ifrån hur bra vi faktiskt har det i Sverige. 

Så jag hoppas inte att du blir ledsen mamma när du inte får något blommogram på söndag. En kvinna i Kongo får en tryggare förlossning i stället. 

Är så vansinnigt tacksam över att jag får vara mamma till Molly och Alfred. De är verkligen de bästa ungarna man kan tänka sig. Och så är jag väldigt tacksam över att jag själv har fått världens bästa mamma. ❤️

#1 - - Mamma:

Det ni gör är jättebra. Jag blir tårögd när jag läser detta. Kram mamma

Svar: Kram❤️
brasilienmillan.com