Sprängdeg eller mandelmassa?

I morgon kommer mina svärisar hit och ska stanna hos oss i två veckor. Barnen är förstås alldeles till sig över detta och längtar så till de slutar skolan i morgon och farmor och farfar är här. Vilken lyx va!? Efter att inte ha träffat en enda släkting på snart fem månader så ska ju detta bli så kul.
 
Inför besöket skickade jag en liten lista med svenska förnödenheter som vi önskade att besökarna skulle ta med sig. De har de så snällt gjort. Förutom en av önskningarna. Jag hade nämligen tänkt, att eftersom det snart är fettisdagen, så skulle vi göra semlor. Jag har dock inte lyckats hitta någon mandelmassa här i Brasseland så detta var en av önskningarna på listan.
 
Men då visade det sig att svärfar, som har jobbat med transport av farligt gods, hävdar att mandelmassa är misstänkt likt sprängdeg när man röntgar väskorna i tullen. Och eftersom de inte verkar vilja ta några onödiga risker med den brasilianska tullen så får jag tydligen klara mig utan mandelmassa.
 
Ser ni likheten? Alltså vem tänker på sånt här? Min svärfar gör det.
 
Tack ändå för att ni tar med er salta fiskar, rågsikt, knäckebröd, lingonsylt, Ahlgrens bilar och en bikini till mig. Men herregud människa!, tänker ni nu. Kan hon inte hitta en bikini i Brasilien. Där måste de ju ha massor med bikinis. Ja då. Det har de. Det är bara det att jag inte känner mig helt bekväm med att gå runt på stranden och visa precis hela rumpan. 
 
 
 
 
 

Utflykt till vattenpark.

I lördags var vi på ett fantastiskt trevligt ställe. Vi hade hört talas om en vattenpark utanför Curitiba där man kunde bada i naturliga källor men ingen vi känner hade varit där. Vi bestämde oss för att åka dit och det var verkligen värt ett besök. 

Så fint! I rören leder man färskt källvatten. Det är vatten härifrån som vi köper hem och dricker. Vattnet i kranarna här lämpar sig nämligen inte för någon långvarig konsumtion. 
 
Här fanns en gullig liten kyrka. OM jag skulle velat gifta mig i en kyrka i Brasilien så hade den här kunnat vara en alternativ. Och så efterföljande bröllopsfest i vattenparken. Det hade varit något va? Kan man ändra sig nu? 
 
Runt om i parken fanns flera små pooler med färskt vatten. Vattnet byts ut helt och hållet varje dag och är helt fritt från klor och annat skräp.
 
I den stora poolen fanns en vattenrutch där barnen roade sig. Vattnet höll ca 19 grader i poolerna här, men vad gör väl det när det är över 30 grader i luften. Uppfriskande!
 
Mollan tränade på tekniken och fick upp farten ordentligt i slutet.
 
Och här kommer Affe i världens fart!
 
Porlande bäckar, stora träd och slingrande växter. Här kunde man hoppa i och svalka sin fötter om man hade lust. Och det hade man ju....
 
 
Hästar att leka med och så allt det gröna. Grönt, grönt grönt. Överallt olika nyanser av grönt. Det gillar man ju.
 
Vi tog oss också en promenad utanför själva parken in i skogen och följde skyltarna mot "Cascata dos Amores - de älskandes vattenfall. Eftersom vi alla älskar varandra så vansinnigt så passade det ju bra. 
Ser ni det lilla vattenfallet som är gömt därnere mitt i grönskan? Vem vill inte ta sig ett dopp och en dush där?
 
De här ville gärna.
 
Och jag med såklart!
 
Alfred passade också på att dricka - helt rent och väldigt gott vatten.
 
Höga träd och små små ungar. Både Molly och Alfred tyckte det var väldigt spännande och såg hela promenaden som ett enda stort äventyr.
 
Vi hade med oss matsäck som vi åt i parken i sällskap av massor av fjärilar.
Lyckades inte fånga den här på bild när den hade vingarna utbredda vilket var synd för den hade en vackert blå färg.
 
Vi var väldigt nöjd med vår dag här och vi kommer definitvt att komma tillbaka.

Churrasco på Volvo

I går kväll var vi på Volvo för att grilla tillsammans med Jockes team. Hela Volvo-området är gigantiskt eftersom fabriker och kontor för Volvo lastvagnar, Penta och bussar finns på samma ställe. På detta område finns även gym, tennisplaner, forbollsplaner och så ett helt område med massa churrascerior. En Churrasceria är ett litet grillhus, grillstuga eller uterum med grill. I princip alla hus och lägnheter har en egen Churrasco, en inbyggd grill. Till och med små lägenheter har det på sin balkong. Större hus har ofta ett helt rum avsatt för grillningen. Det är liksom lika självklart när man bygger ett hus att man ska ha en Churrasco som att man ska ha ett kök eller en toalett.
 
På Volvo-området finns alltså massa Churrascerior som man, som Volvoanställd, kan boka och använda på kvällar eller helger. Väldigt trevligt! 
 
 
Här är grillstugan som vi lånade för kvällen. 
 
 
De klassiska Curitiba-träden. Typiska för staden. De har ett väldigt speciellt utseende. Jag har hört att brunspindeln trivs väldigt bra i dessa träd. (Paniken när barnen rullade sig i gräset!)
 
 
Jocke och några ur hans team.
 
Det var säkert ett tjugotal Churrascerior på området. Kvällen var ljummen och vacker!

Valentines day i bilder.

 
Den här vackra ampeln fick jag av min dotter i Alla Hjärtansdagpresent. Hon är så galet kreativ. "Jag tyckte det passade så bra till dig mamma för du gillar ju växter och nu är vi ju i Brasilien och kokosnötter är ju brasiliansk och då kom jag på det. Du ska få en kokosnötsampel." Pappan i familjen hade assisterat med borrandet.
 
Barnen i familjen väcktes och fick sedan hjärtanvåfflor och små presenter. Dagen till ära slapp de skoluniformerna och fick gå civilklädda till skolan. Det fanns dock en färgkod för dagen som var röd eller rosa. 
 
Alla hjärtanskramen!
 
 Varsågoda! Här va´re vindruvshjärtan.
 
På eftermiddagen hade Molly sin första "After school activity", vilket innebär att hon stannar kvar i ytterligare en timma på tisdagar och tordagar. På tisdagar aktiverar hon sig med Origami och på torsdagar är hon med i Eco club där hon ska få lära sig plantera, odla och skörda. Det betyder att jag, efter att ha hämtat Alfred, har en dryg timme att hänga med honom på skolans område. Här leker vi på nya fina lekplatsen. Nästa gång ska jag bara komma ihåg myggsprayen för under de 10 minuterna vi var där lyckades jag nog få 10 bett och de kliar som satan. För att prata klarspråk.
 
När Molly var klar och vi skulle åka hem visade temperaturen ute på 40 grader. Svettigt!
 
När vi kom hem plockade barnen upp alla sina små presenter, gulliga kort och allt godis de fått av sin kompisar idag. Det var en hel del! "Nu har vi till 18 lördagar igen", konstaterade Alfred. 
 
 
 
 
 
 
 

Lördag med skoshopping och brasilianskt käk.

Den här helgen hänger vi hemma i Curitiba. Efter en lugn morgon åkte vi till Curitibas skogata Rua Teffe, en hel lång gata med bara skoaffärer. Jag var här i veckan för att leta efter bröllopsskor men utan lycka. Brassarna och jag har inte riktigt samma smak vad gäller bröllopsskor. Så det blev till att beställa över internet.

Men idag var det inte skor till mig vi skulle ha, utan nu är det barnen som behöver nya pjucks. Mollan hade siktet inställt på guldiga eller silvriga skor. Och helst skulle de blinka också. Vi gick in i första affären på gatan vilket var en lyckoträff. Här fanns verkligen hur mycket fina skor som helst. 

I skohimlen.
 
Både Molly och Alfred hittade fina skor som de gillade. Alfred ville ha en snabb ninjasko och vi hittade en lättviktsvariant som han tydligen blev supersnabb i. Ett självklart val. Och Mollan hittade sin drömsko. De åkte på direkt.
 
Guldsko med stjärnor och blink. Vilken lycka!
 
Vi orkade med några skoaffärer till och Mollan hittade ytterligare ett par. Mer i sin mammas smak. Sen var vi hungriga och åkte till en brasiliansk restaurang som heter Mukeka som har typiska rätter från norra Brasilien.
 
Förrätt.
 
Mukeka är också namnet på en gryta som serveras i lerkärl. Vi valde en mukeka med fisk och räkor. Den serveras med ris, farofa(som är ett slags smaksatt ströbröd som äts till allt) och nån slags sås gjord på fiskrens. Är godare än vad det låter.
 
Till detta drack Jocke en klassiker - Caiprinha!
 
Alfred valde en vattenmelonjuice. Han har tagit på sig uppgiften att prova sig igenom det brasilianska juiceutbudet. Den här juicen fick tummen upp av samtliga familjemedlemmar.
 
Och avslutningsvis en härlig droppkaffe. Vi åt även två efterrätter men de var så goda så jag hann inte fotografera dem innan de var uppätna.
 
I skrivande stund sitter jag på altanen. Jocke och barnen gick precis ner till poolen för ett eftermidagsdopp. En riktigt härlig slappelördag med andra ord. 
 
 
 

Valentines day-förberedelser, mumsiga efterrätter och en 4-åring som läser.

Idag har egentligen varit en alldeles vanlig dag. En vanlig men himla fin dag. Till frukosten i morse stavade Alfred sig igenom tre ord: Agua, Fruta och Leite. Han har under några månader nu varit väldigt intresserad av bokstäver och rabblar alfabetet på tre språk. Men jag blev ändå väldigt förvånad i morse när det lilla barnet läste sina första ord. Jocke och jag som både är så känslosamma började gråta och Alfred var så stolt över sig själv. Så med lite större självförtroende var det inte lika svårt att lämna honom på skolan i morse.

Nöjd unge med räv på väg  till skolan.
 

 

Idag skulle Jocke och jag träffas för att äta lunch. Vi hade bestämt att vi skulle åka till våra grannars nyöppnade ställe nere i stan. Vi bor ungefär 20 min med bil från centrum. Så jag åkte hemifrån och Jocke från Volvo och så träffades vi där. Det tog ungefär 45 min istället för 20 med alla felkörningar och parkeringsproblem innan vi faktiskt träffades på Chelsea Café. Stället var jättemysigt och hade god mat. Jag åt en svamprisotto och Jocke någon form av Biff Stroganoff. Efter maten år vi varsin efterrätt som var helt sjukt goda, en limepaj med maräng och en glasscoupe med nutella, ferrero rocher och grädde. Så, nu vet ni det! Och här får ni bilder på härligheterna. 

 
 

Efter skolan idag påbörjade Mollan och jag pysslet inför "Valentines day". Barnens skola är ju amerikansk så detta är en stor dag som man kommer att fira på olika sätt. Till exempel förväntas varje barn ha med sig en liten present, ett kort eller sötsak till var och en av sina klasskamrater. Och det var detta som vi pysslade med i eftermiddag. Vi gjorde små hjärtangodispåsar med ett kort i till samtliga 19 klasskamrater.

 

Generellt så bygger skolans verksamhet på att föräldrarna (läs mammorna!) engagerar sig väldigt mycket i diverse arrangemang och dagar. Och det hade aldrig fungerat med två heltidsarbetande föräldrar. För hur skulle folk då hinna fixa halloweenkostymer, hallooweenfika till barnen, thanksgivingfika till lärarna, hemmagjorda julklappar till alla lärare, en superhjältedräkt som visar barnets specifika superkraft och allahjärtansdagspresenter?

Och nästa vecka är det, förutom Valentines day, one hundred days of school. Det måste såklart uppmärksammmas. Hur skulle det se ut annars? Då vore det trevligt om föräldrarna tillsammans med sina barn pysslade ihop en tröja med 100-tema på något sätt. Låt fantasin flöda! Förslag från skolan. "Man kan till exempel sy på hundra små märken på en t-shirt" WTF!!! SY PÅ HUNDRA SMÅ MÄRKEN PÅ EN T-SHIRT!!! Nej, vet nån vad? Den här mamman tog en textilpenna och skrev helt enkelt "100 - one hundred days of school" på ryggen på en t-shirt. Smart va? Och lagom pyssligt. Snart är det helg. Och då måste vi fixa Valentingåvor till Alfreds små klasskamrater också. Och då ska jag låta fantasin flöda ordentligt.

Vilken härlig helg!

Det ska vara sommar i Brasilien nu. Men eftersom vi bor i Curitiba, Brasiliens kallaste stad (Det nämnde han inte när han sa att vi skulle flytta hit) så är det ibland inte så somrigt. Förra veckan regnade det varje dag, mer eller mindre. Oftast mer. 


Anledningen till detta obrassiga klimat är att Curitiba ligger 1000 meter över havet. Så, trötta på regnet, begav vi oss i lördags morse nerför berget, mot havet. 

Vi åkte tidigt i hopp om att slippa bilköer till havet.
Vägen till havet ringlar sig genom Atlantregnskogen.
Gröna berg. Väldigt vackert!

Vi hade bokat ett hotell i Balneario Cambriu, en stad som ibland kallas för "lilla Rio". Det var verkligen en myllrande sommarstad. Mycket folk, små bikinis, öl och Caiprinha. En riktig sommarstad. Staden ligger precis vid stranden som var knökfull med semesterfirande brassar och argentinare.  

"Lilla Rio"
Strandhänget.
Sockervaddsförsäljning på stranden. Bra grej.
Gatan där vårt hotell låg. Full av liv och rörelse både dag- och nattetid.

Tyvärr var vattnet lite skitigt. Troligtvis pågrund av allt regn som kommit under veckan som spolar med sig jord och växtdelar ut i havet.  Så på söndagen begav vi oss till en strand som vi hört skulle vara finare, Laranjeiras. 

På väg till Laranjeiras hade man en makalös utsikt över Balneario Cambriu.

Vid Laranjeiras fanns en linbana upp över regnskogen. Det var fantastiskt vackert. Och väl uppe på toppen fanns fler åkattraktioner och man kunde också ta en promenad genom skogen. Här fanns tydligen också en hel del spännande djur, men vi såg bara massa fjärilar, en läskig spindel och massa fina blommor. 

I linbanan på väg upp över regnskogen. 😱
Barnen spanade efter spännande djur.
Blomma. Art okänd.
Familjefoto med utsikt. Jag försöker få Alfred att le men han vill inte. Och då gör han inte det.

Termometern visade 35 grader och efter en aktiv förmiddag behövde vi verkligen en dopp i havet. Vi hyrde ett parasol och solstolar på den knökfulla stranden. Sen hoppade vi i det ljumna vattnet, ca 28 grader, och låg där och guppade resten av dagen. Ljuvligt! Onödigt att vi hyrde solstolar och parasoll för där låg vi aldrig. 

Bada är livet!
Nöjda ungar.

När klockan närmade sig 18 på eftermiddagen insåg vi att vi faktiskt måste åka hem. Förra gången vi åkte här nerifrån satt vi 9 timmar i bilkö för att ta oss hem till Curitiba igen. Detta var vi inte så sugna på men hade räknat med att det kunde vara långa köer även idag. Det var det inte och 3,5 timmar senare vi hemma. Mycket nöjda med vår lilla minisemester. 

Skolan

Skolan som barnen går i är en internationell skola. All undervisning sker på engelska. Molly har dessutom PSL - Portuguese as a second language eftersom hon inte heller behärksar portugisiska. Majoriteten av eleverna på skolan är brassar, ca 70%. 22 olika nationaliteter finns representerade på skolan och hela 5 barn är svenskar!  

Molly på skolgården. En flagga för varje nationalitet som finns representerad på skolan.
Mollan på mattelektion.

Alfred går på Early childhood center som ligger i en annan byggnad. De har också egen skolgård och egen matsal. 

Så stolt (och sjukt söt) över sin nya skolkalender. I den här kalendern sker mycket kommunikation mellan pedagog och föräldrar. Här skriver Alfreds lärare varje dag om vad han har gjort och hur det har gått. Varje dag går kalendern hem för påskrift.

Hämtning och lämning av barnen sker under strängt kontrollerade former. För det första kommer ingen bil som inte finns registrerad i skolans register genom grindarna till skolans område. Skolan är helt inhängnad och varje ingång bevakas av säkerhetsvakter. Väl inne på skolans område skiljer det sig inte så mycket från i Sverige. Förutom att majoriteten av alla mammor som lämnar gör det i träningskläder eftersom de åker direkt från skolan till gymmet. 


När barnen ska hämtas på eftermiddagen får ingen förälder gå in i skolans byggnad för att hämta sitt barn. Föräldrar( eller nannyn eller chaufförer beroende på villa man har angett som får hämta barnen) väntar utanför skolans dörrar. I takt med att rektor ser föräldrarna ropas respektive barns namn och klass ut i en högtalare. Då gör pedagogerna i ordning barnet för hemgång och följer varje barn ut och överlämnar hen till rätt person. Säkerheten är väldigt stark och detta system uppskattas av många eftersom många har erfarenheter av kidnappningar av barn. För mig som svensk kändes det helt absurt att jag inte bara kan trava in på skolan och hämta ut mitt eget barn men man vänjer sig. Det är ju för vår säkerhet så det kan man ju inte klaga på. 

Under inskolningen av Alfred åkte vi hem innan skoldagen var slut. Då var jag tvungen att varje dag be om ett intyg där det stod att jag fick ta med Alfred från skolan. Annars blev jag inte utsläppt från skolan. Och som idag när jag varit på skolan och ätit lunch med Alfred får jag veva ner alla rutor och visa att jag inte har något barn med mig för att få åka därifrån. 
Annorlunda mot i Sverige, helt klart. 

Dagens lunchsällskap.
Jag passade även på att mysa lite med den här goingen medan jag ändå var på skolan.
Visa fler inlägg